0

Vi åker bil och vi håller käften.

Utan ljud susar vi genom skogen, lite fortare än vägskyltarna tillåter. Det är så vi umgås i min familj: Vi åker bil och vi håller käften. Vi låter skogarna tala sitt språk och svarar med en spegelblank tystnad. Inte tung, inte nervös. Majestätisk. Och det spelar ingen roll vad de tänker på, vad hon tänker i sätet intill. 
 För oavsett tanke är min tystnad mitt svar.
Och äntligen andas vi ut.

Kommentera här: